Jag satt i min lugnans ro och tittade på tv, då plötsligt mobilen ringde. Kollar alltid vem det är innan jag svarar, men nu var det ett nummer som jag inte hade i mobilen. Suck, tänkte jag, inte en till felringning (händer väldigt ofta för mig!). Men så svarade jag.

Hon i telefonen presenterade sig. Jag som har väldigt svårt att komma ihåg namn glömde ju såklart bort det på en sekund då jag var stressad och säker på att det var en felrigning.. Då visade det sig att det var typ systers chef som jag hade pratat med för några veckor sen. Då hade jag fått ett nummer av henne att ringa så skulle jag få ett jobb på det stället. Men nej, där hänvisade de mig till arbetsförmedlingen. Jaha, liksom. Tänkte att jag får väl söka sommarjobb där då..

Men tydligen hade hon inte glömt bort mig! För nu hade hon ett sommarjobb (75%) som hon hade hållt utkik efter åt mig. Guuud vad glad jag blev!

Hon ville att jag skulle komma på intervju iaf. Det blev en massa trubbel med att hitta ett datum som passade oss båda, jag går ju liksom i skolan 8.30-16.30 typ dagligen. Men jag sade att jag kunde skippa/ta ledigt (minns ej mitt exakta ordval ;)) skolan någon lektion så att vi kunde ha mötet då. Vet inte vad hon tyckte om att jag sade så, att jag inte tog skolan på allvar och inte skulle ta jobbet på allvar? Men det blev väldigt vimsigt iaf, och jag hör ju så dåligt. Så var jag tvungen att fråga vad hon hette igen, piiinigt.. Och så var jag så rädd att mobilen skulle stängas av, den har haft lågt batteri hela dagen. Skulle det inte vara typiskt om den dog just då!? Men vi kom fram till att jag skulle komma på intervju nästa vecka, najs! :D

Får väl tacka syrran, hon är nog enda anledningen att jag "fick" det här jobbet! Det var typ tack vare henne som jag fick sommarjobbet i 9:an också, för arbetsledaren där var ju polare med henne också, haha.

Har ju inte "fått" jobbet än, men är ganska säker på det. Hur mycket kan jag liksom göra bort mig på intervjun!?

Eh, strunt samma, ni behöver inte svara på det..