När vi kommer till skolan ska vi tydligen redovisa våra engelskaböcker som vi ska ha läst. Vi kör halvklass, så vi har en halvtimme på oss medan den andra halvan skulle redovisa. Bra, tänkte jag, för du skulle jag hinna förbereda mig. Jag hade nämligen bara läst sex sidor!? Hur lyckas jag!? Så här lät det när jag satt med tjejerna:

Therése: Men ska jag inte fråga om jag får redovisa nästa gång då?
Tjejerna: Nej då, hitta bara på något!
Therése: Men det kan jag inte, har för dålig fantasi..
Tjejerna: Jo, gör det, det är bara att hitta på något.
Therése: Tänk om läraren har läst boken då?
Tjejerna: Nej, det har hon inte.
Therése: Jo, men den är från 1991, finns i skolan och är på engelska. Hon eller någon tidigare elev måste ju ha läst den.
Tjejerna: Men hon har inte läst boken.
Therése: Men tänk om!
Tjejerna: Nej, det är väldigt liten chans.

Så jag läste de sista två sidorna och hittade på allt annat, fortfarande nervös över att hon skulle ha läst boken, men tänkte att det var väl en lite mer ungdomsbok så den lär hon inte ha läst ju. Så jag redovisade, och gissa vad hon säger!?

"Jo, den där boken har ju filmatiserats, jag har faktiskt sett filmen."

Vad fan!? Jag såg ur ögonvrån hur alla tjejerna försökte hålla sig för skratt. Vad var det jag sade, vad var det jag sade!? Men läraren sade att filmen verkade stämma överens med boken, så jag kan inte ha hittat på så mycket fel. Eller så hörde hon bara inte vad jag sade, jag är inte så bra på engelska, haha. Jag är jätteglad för att jag inte överdrev med det påhittade, tänkte börja prata om bråk med huvudpersonens mamma och tankar på aborter och sånt, tack och lov att jag inte sade det för det lär ju inte ha varit med i filmen!