Jag har aldrig förstått hur viktigt det faktiskt är att ha drömmar och mål, att ha något att se fram emot. För några veckor sedan hade jag egentligen inget att se fram emot, och jag var väldigt nere och såg inget ljust med något. Men nu har jag fått så många drömmar och mår verkligen bättre. Visst blir jag ledsen när jag tänker på att jag inte kommer att kunna göra allting, åka överallt eller träffa alla personer, men samtidigt är det ju så mycket bättre än att inte drömma alls!

Jag blir så less på människor som inte stöttar en, som inte tror på en. Varför gör man inte det? Även om man inte tror att det kommer att hända själv, så är det ju ändå viktigt att stötta någon, de behöver det, de behöver något att drömma om, något att kämpa till. För hur mycket bättre är det inte att stötta, än att inte göra det? Det kostar inte mycket alls att ge sin stöttning till någon, medan det kan göra så ont att inte få det. Så vad har man att förlora, förutom att hjälpa någon.